Januaridagen är kort, trots det märker man hur dagarna blir längre. Den tidiga rodnaden förstärks för var minut på morgonen. Solen bryter småningom igenom molntäcket. Det finns dom som tror att är jag bara stilla så syns jag inte, knappt så jag finns!

January days are short, though one can see they are getting longer. The aurora becomes more powerful by every morning minute. The sun eventually breaks through the clouds. There are those who think: if only I stay still I’ll be invisible!

Januarifärgerna innehåller rosa och grå nyanser. Eftersom den tunna isen fortfarande inte fått täcket på så bildas speglingar som man knappt lägger märke till därför att dom är där hela tiden.

The colours of January are pink and grey. Since the thins ice does not have a cover yet, mirrors appear so abundantly you hardly notice them.

Likadant med den frostiga morgonens dimslöja och svart-vita skepnad. Snart avlöses den av grönskande Mossvägen -ser följeslagaren och månen förvirrade ut?

The same goes for the frosty morning fog and black-and-white impression of nature. Soon it is replaced by a moss wall – do the companion and the moon look confused?

Januaridagen övergår snart i kväll, med en närmast osannolik färgprakt. När det senare klarnar upp visar sej universum för oss små på jorden.

The January days turns to night, with an almost unbelievably glorious colour scheme. When the sky clears, the universe reveals itself to us.

Med en sån här morgonvy får man leva i nuet som siskorna, eller övervaka som korpen och järpen -han tycks förresten av samma åsikt som ekorren: Är jag stilla så finns jag knappt….

With a morning view like this you have to live in the now, just like the siskins, or oversee it all like the raven and the hazelhen.

Några dagar senare beger sej följeslagaren och eremiten ånyo till skogen med den gamla torvbrytningen och letar upp den mödosamt staplade dammen. Tiden har sin gång och lavarna och knopparna tycks trivas.

Some days late the hermit and his companion go into the old turf-cutting part of the woods, and find the arduously piled up dam.

Men var i allt detta blå tog vintern vägen?

But where -in all this blue – did winter go?