Våren rullar på. Den kylslagna månaden medför en långsam utveckling av grönskan, periodvis som avstannad. Men alltid hittar man nåt, om inte annat så i fjolårsgräset.

Spring continues. The cold month means a slow development of greenery, occasionally none at all. But one always finds something, if only in last year’s grass.

Ibland är det som om man kan läsa en historia i det man hittar. Nog var det väl här hästen stannade? Eller var hästen en älg som stöp på fläcken?

Sometimes it is as if one can read a story from what one finds. Surely this must have been where the horse stopped? Or was the horse an elk that passed on?

Våren gör försiktiga framsteg. Det gröna rullar mödosamt upp sej en tid. Fortfarande finns något kvar från förra växtsäsongen. I diket blommar det som om solen fått konkurrens och porsen börjar också blomning. Han citrinella lyser gulare än någonsin.

Spring carefully progresses. The green arduously rolls out fore some time. There is still something left from last season. the ditch is blossoming as if competing with the sun, and the sweet gale is blooming too. Mr Citrinella shines brighter than ever.

Så kommer, nästan osannolikt, en snöstorm i mitten av maj som chockar och bedövar. Det är många som drabbas. Är där också någon som havererat i snön?

So, almost unlikely, a snowstorm shockingly comes in mid-May. Many are affected. Is that someone shattered in the snow?

Otroligt nog så är ordningen för den frusna ärlan återställd några timmar senare och grönskan återtar sin dominerande ställning. Maskrosen, harsyran och starrgräset syns igen.

Amazingly things are back to normal for the frozen wagtail just hours later, and the green reclaims its dominance. Dandelions, wood sorrel and sedge are seen again.

Porsens blomning övergår till bladsättning och granskotten lyser ljust gröna. Det grönskar mer och mer kring sångsvanen och svarthakedoppingen.

The blooming of the sweet gale turns into growing of leaves and the spruce shoots shine lightly green. There is more and more greenery around the swan and the black grebe.

Där finns också någon som inte låter sej avbildas. Den bruna kärrhöken visar sej flera gånger om dagen men lyckas alltid gäcka en nyfiken kameralins. Tacka vet jag dom andra som villigt låter sej porträtteras.

The is also someone who doesn’t like being caught on camera. The brown marsh harrier appears several times a day, but always seems to get away. Thankfully there are others who happily let themselves be portrayed.

Blåbärsriset överlevde variationen i maj. Var händelserna granens motsvarighet: Att slå knut på sej själv? Vad bryr sej en drillsnäppa om det!

The blueberries survived May’s variation. Is the spruce’s confusion the equivalent of these events? The sandpiper couldn’t care less!