Mars, vintern ökar, täcket med snöludd ökar för var dag och vårtecknen synes avlägsna. Till och med den brune följeslagaren börjar te sej mer och mer insnöad. Nåja, man får glädjas åt att solen syns emellanåt.

March has arrived, winter is still going strong, the snow-cover grows day by day, spring signs are few and far between. Even the brown companion seems to be suffering more and more from being snowed in. Well well, we will rejoice at the fact that the sun shows its face from time to time.

Fortfarande i mars är ett ändlöst snöande, vår är inte att tänka på. Håller den brune följeslagaren på att bli vit?

In march the snow still falls, endlessly. No spring in sight. Is the brown companion turning white?

Trots kylan vänder vädret till soligt med dagsmeja på dagarna men kallt på nätterna. Kan det bli vår? Man gläds åt de små tecknen men konstaterar att det är mycket snö…

Despite the cold climate the weather turns. Is spring to come? Little signs, but still a lot of snow…

 


Sparvugglan visslar förföriskt en kall morgon när dimman lyft, nog hörs det annan trevande fågelsång? Domherre, koltrast och bofink?

One cold morning after the mist is gone, the pygmy owl seductively whistles and other bird singing can be heard. Bullfinch, blackbird and chaffinch?

Oj, isen passar inte längre ihop och nya skär har uppstått -snöskär? I slutet av mars är det fortfarande långt till vår 2018.

Oops, the ice pieces no longer match, and there seems to be new snowy islets appearing? By the end of march spring 2018 is still far away.

 

En frostig byggnad, tjäderspillning i plogbrinken och tjäderns spelspår nästan utplånade av dagsmeja. Det är nog vår ändå trots eremitens insnöade boning.

A frost clad building, capercaillie droppings littering the ditch, traces of the capercaillie action almost erased by the daytime thaw. Perhaps spring is here after all.