Temperaturen blir allt lägre. Det är förebådan om senhöst med väderväxling. Mornarna blir frostigare och frostigare, den majestätiske börjar tappa löven och dimman ligger emellanåt tät.

The temperature keeps dropping. It is a foreboding of late autumn and its weather change. Mornings are frostier, the majestic one is beginning to lose its leaves and the mist is occasionally thick.

Visst finns det fina dagar kvar. I oktober bidrar solljuset och höstlöven till att mycket får guldtoner. Månväxlingens klara kvällar och nätter betyder ofta klara och kalla morgnar.

Sure there are nice days left. The october sunshine along with the autumn leaves make many things golden. The clear nights of moon change means clear and cold mornings.

Nog finns det tecken på både det ena och det andra. Fröken Flinga har ibland undran i blicken och nog anar jag varför. Riddar Snö kan möjligen även han ha en fundering över stigar där vi gått. Eller så är det de imaginära som väcker ens intresse. Ibland tror man att dom visar en rörelse som den enögde med slängande armen fast förnuftet säger att det bara är i det egna sinnet den rörelsen finns.

There are signs of this and that. Miss Flake sometimes has a wondering gaze to her eyes and I sense I know why. Knight Snow is possibly wondering about the trails we’ve walked. It could also be the imaginary ones catching one’s attention. Sometimes they seem to show movement, like the one-eyed with its dangling arm, although one’s sense says that this movement only exists in one’s own mind.

Nå, vi lämnar funderingarna och ägnar oss åt det vi ser men kanske inte alltid förstår: De vackra oktoberdagarna.

Well, we leave our thoughts and devote ourselves to what we see but perhaps not always understand: The beautiful october days.

Så kommer den första snön. Den försvinner snart men nu har vi den bekantskapen!

And so the first snow falls. It soon disappears, but we are acquainted now!

Nu bildas stilleben i mer eller mindre förgängliga mönster. Vattringen i vattnet är som kvardröjande känsloyttringar: Vi minns en följeslagare.

Still lives form in more or less perishable patterns. The moire of the water is like lingering emotional expressions: We remember a certain companion.