I början av september väller regnskyarna in och nederbörden skapar översvämningar. Vägar vattenfylls, vägtrummor fylls så att bara en virvel syns. Ett vattenlandskap omger en. Det drar Hägern nytta av.

In the beginning of September the rain pours down, causing flooding. Roads are flooded, culverts are filled with water so that only a whirlwind can be seen. The surrounding landscape is of water. The heron benefits from this.

I hjärtat är det dock sorg efter den brune följeslagarens bortgång. Överallt finns minnet av den stilige på stigar, vägar och platser där vi gått. Sorgen i sinnet är lika svart som virvlarna i bäckens vatten.

However, the heart is full of sorrow since the passing of the brown companion. Memories of the handsome one are everywhere; on forest trails, roads and places where we´ve walked. The grief inside is as black as the whirlpools of the stream.

Skönheten i tillvaron fick sej en törn men omgivningarna visar att hösten pågår trots att värmen dröjer sej kvar. Färger och vyer ändras.

The beauty of existence has taken a blow, but surrondings show that autumn is ongoing in spite of the warmth still lingering. Colours and views change.

Det finns mycket att upptäcka när andra ögon bidrar. Här finns lavarna, svamparna och orkideen som plötsligt får namn:

There is a lot to discover with the help from other eyes. Here are the lichen, fungi and orchids suddenly named:

Biskopsmössa (Gyromitra infula) / Hooded false morel

Orange taggsvamp (Hydnellum aurantiacum) / Orange spine

Honungsskivling (Armillaria mellea) / Honey fungus

Nåja, en del namn faller i glömska! Men nog är det en annan värld som framträder när man tittar närmare!

Well, some names are forgotten! But it sure is another world appearing as one looks closer!

Knärot (Goodyera repens) / Creeping Ladies Tresse

Höstmosaiken läggs, inte lika dramatisk som vid frost. Och nog finner man förunderliga ting som lövet som hänger i en tunn tråd (är det för att kunna ångra sitt fall?) eller den imaginära som bär bort någon på sin rygg. Och vilka är det som skymtar på stjälkarna?

The autumn mosaïc is laid, however not as dramatic as during frost. And one surely finds remarkable things, like the leaf hanging from a thin thread (as if regretting its fall?) or the imaginary one carrying something on its back. And who are those on the stalks?

Tiden går och nog kommer sorgen och saknaden att lägga sej som tickans gråt kommer att upphöra. Och vattnet sjunker långsamt undan så spången tittar fram igen.

Time passes and eventually the sorrow and loss will wane, just as the crying of the bracket fungus will cease. The water slowly sinks, revealing the foot-bridge again.

En ny gryning kommer och vattnet skapar egen mosaik.

A new dawn comes and the water creates its own mosaïc.