Nu är det högvinter med både norrsken och snöstorm. Isen växer fortfarande men det verkar som några vill upp från det frusna tillståndet till februarisolen, föds stenarna på nytt varje år? Ljuset som ökar för var dag uppskattas av korsnäbbarna som nu har sin födslotid -mitt i vintern när granarna bär frö.

We are in the midst of winter, with northern lights as well as snowstorms. The ice is still growing, but it seems like some want to leave the frozen state to reach for the february sun, are rocks re-born every year? Light increases by each day, much appreciated by the rosefinches whose time of birth is now – in the middle of winter when the spruces bear seeds.

Isen visar upp dom mest förbluffande mönster och färger i det blå gryningsljuset. Islandskapet tycks ha stelnat med dyningar och frysta vågor.

The ice exhibits astonishing patterns and colours in the blue light of dawn. The ice landscape seems to have hardenes with frozen waves.

En natt skimrar norrskenet bland stjärnorna och tävlar med månen i intensitet.

One night the northern lights shine among the stars and competes with the moon in intensity.

Några dagar senare drar snöstormen in, när den bedarrat framträder nya vyer.

A few days later the snow storm comes, as it leaves new views appear.

En tur i skogen avslöjar att allt inte står rätt till: Är det slagsmål som pågår där och en angripares uppsyn som syns. Till och med grenormen tycks förskräckt och den gamla granen har en trött och förundrad uppsyn. Det är som en spegling av den mänskliga världens händelser.

A hike in the woods reveals that all is not ok: is there a fight going on, is that the face of the attacker? Even the tree branch snake seems aghast and the old spruce has a tired yet astonished look. It seems to mirror the events of the human world.

Här i skogen finns både död och liv och en del lever på andra. Porsen är i alla fall beredd, knopparna sväller, det nya livet skall fram.

Here in the woods there is death as well as life, and some live off of others. The sweet gale is ready, with buds swelling, the new life will force through.

En dag då grenarna pekar åt samma håll gör vi åter ett besök hos den lille vinterbadaren, ständigt på spej och redo att dyka i det brusande vintervattnet. På kvällen glöder solnedgången. Man frågar sej om högvintern är över nu? Är det där det tassande spåret ämnar sej -ur vintergreppet?

One day as the branches point in the same direction we make another visit to the little winter bather, always on the lookout and ready to dive into the roaring winter water. In the evening the sunset glows. Has the midst of winter passed now? Is that where the paw prints lead – out of winter’s grip?