November startar blåsig, vågorna piskar skum vid strandlinjen, en del konturer kan bara anas. Det är grått men ändå kan färger lysa. Harpalten har blivit stor och skymtar redan i vitt. Den ensamma svanen har fått sällskap och ligan gäss och skrakarna förser sej.

November has a windy start, the waves create foam by the shoreline, some contours can only be vaguely perceived. It’s grey but colours can still shine. The baby hare has grown up and is already wearing white. The lone swan has company and the band of geese and goosanders are providing themselves.

Det är betagande nätter och morgnar. Månljuset tävlar med eremitens lykta, i gryningen hänger Jupiter kvar och lyser.

Nights and mornings are captivating. The moonlight competes with the hermit’s lantern, at dawn Jupiter is still there shining.

Morgonen avslöjar att iskristallerna sammanfogats till en hinna som täcker sjön. Snart börjar isblommornas blomningstid, dom poppar upp i olika skepnader här och där. En del liknar sippor andra näckrosor. Och visst ser man rotsystemet under isen?

In the morning ice crystals have created a coat covering the lake. Soon is the blossoming period of ice flowers, they appear in different shapes here and there. Their root system seems to be visible underneath the ice.

Det verkar vara vinterns blomningstid -eller det är något konstigt: Skrattar vassen och vem flämtar under jorden?

Oddly enough this seems to be the blooming time of the winter. Is the reed laughing and who is gasping under the ground?

Kan bäcken ha något med det att göra? Missnöjd med att stelna innan den hann brusa? Är det sant att isen rodnar?

Could the stream have anything to do with it? Displeased that it has stiffened before it even had a chance to roar? Is it true the ice is blushing?

Den brune följeslagaren visar vägen: Ta det lugnt!

The Brown companion shows the way: Stay calm!