Vintern växlar men förhoppningen om en vår ökar för var dag. Man blir mer observant på minsta tecken till vår. Ännu snöar det emellanåt och luddet lägger sej över natur och sinne.

 

Så anar man ändå att förändringens vind sveper fram med värme. En liten glipa vatten vid stenen, en pöl i isen, vass som står fritt.

 

Harspår som rullas ut, domherrar som gnisslar, hackspettar som trummar -nog händer det väl nåt?

Så en dag är dom här – nu stundar andra tider!

 

Isskinnet ändras för var dag, ibland bildas nyis men isen murknar mer och mer till pipig struktur.

Vårtecknen blir fler, även om nysnö landar  under natten.

…och aldrig ter väl sej mossan så mjuk och grön -som sinnet en vårdag.

Nu har marsvinter blivit marsvår!