Nu är det vinter

Emellan snöar det vågrätt och solen har svårt att bryta igenom.

Temperaturen kryper nedåt. Det är högvinter i skogen.

 

Gryningen kan vara betagande kalla morgnar.

Det dröjer innan solen kommit över talltopparna och kan måla guld på skogsbrynet.

Uttrarnas spår leder till vattenhål  som nu är frusna.

En del kalla morgnar med nysnö hittar man bara spår efter mössen och ekorrarna. Alla andra tycks bida kölden.

   

Innan kylan blev för stark passade bävern på att röra sej och förstärka vinterförrådet. En vak, nu tillfrusen, vittnar om aktiviteten.

     

När det blivit kallare ser det ut som om man kan skönja märkena ifrån bäverns tänder i iskanten. Nu har han dragit sej tillbaka till hyddan som ligger tyst vid sjökanten.

Tysta spår finns det alltid, även under högvintern. En älg har gått förbi tidigare, en tjäder har lämnat en spillningsgrop och trampat i snön och uttern har lämnat frusna revirmarkeringar på stenen.

 

Det är många som är  tvungna att hålla stånd under högvintern. Det är nödvändigt samla på sej föda för att överleva, oavsett om man är tvåbening eller fyrbening. Högvintern kan vara lång.