Sjön går öppen och sluter sej igen. Det är förrädiska isar som inte kan beträdas. En del dagar ligger dimman tungt.

Så återkommer kylan och vattnet stelnar igen. Bävern slutar samla, en del av maten blir infryst.

 

Decembergryningen börjar med en strimma ljus på himlen.

När det ljusnar börjar morgonvandringen. Det är kallt och följeslagaren har snart en frostig bringa.

   

Kylan gör att  isen bär.

Under vandringen stöter vi på järpens rastställe, där han strösslat runt sin plats.

Nattens vandrare avslöjas. Någon har haft bråttom. Spår har skapats i stöpis där vinden blästrat fram upphöjda avtryck.  Även Uttern har varit på vandring… och kungens spår återfinns vid husknuten.

           

Så bryter solljuset fram, men det dröjer frampå dagen innan det når ner till marken.

 

Ljuset ökar så småningom och bildar skarpa kontraster och långa skuggor.

   

Ibland har eremiten besök.

Den korta dagen övergår i skymning och Venus glittrar på himlen. Det är varmt inomhus och tillfälle till samspråk med besökare.

 

När månen går upp så ljusnar det och eremiten lockas ut för att njuta av stjärnhimlen.